Alebäck

Gårdens historia

Det som idag heter Alebäck och ägs av Göran Skogsberg var en gång i tiden två soldattorp under Sven Nilsgården nr 23 och Hov Kappagården nr 26. Även grann fastigheten som idag kallas Häggelund var ett soldattorp under Anders Torstenssonsgården nr 23. På soldattorpet Sven Nilsgården hette den sista soldaten August Teodor Sträng f. 1873, på Hov Kappagårdens soldattorp hette siste soldaten Gustaf Alexander Hassel f. 1879 i N Lundby och på Anders Torstenssons soldattorp hette sista soldaten Lars Johan Hägg f 1862 i Gudhem.  Det soldattorp som låg under Sven Nilsgården låg troligen på samma ställe som Alebäck ligger idag. Det andra soldattorpet som låg under Hov Kappagården var beläget längre öster ut sett från Alebäck. Det låg mellan det som idag heter Brunntorp och ”Kulans” bikupor.

Du kan läsa om vilka soldater som tjänstgjorde på torpen och var de ligger under fliken Soldatboställen under Alebäck.


Den 15/1 1913 köpte Emil Hoffman de båda soldattorpen under Sven Nilsgården och Hov Kappagården på totalt ca 3,8 hektar av Västgöta regemente. Av denne Emil Hoffman köpte Viktor Augustsson (min farmors far) och Hilma Augstsson fd Brink (min farmors mor) för 3.625 kr den 19/7 1913.

 

Hilma tog efter sina föräldrars död med sig en del av Brinkstorp. Häften av denna del fick min farmor Anna ärva efter sin mors Hilmas bouppteckning den 28/10 1961. Det är den del som jag och Pernilla fick i bröllopsgåva av mina föräldrar Börje och Carita Sundberg. Den andra delen ärvde farmors syster Ellen Julin och det är den del Viktor Julin äger idag.

 

Viktor och Hilmas son Bertil övertar gården för 7.000 kr den 19/3 1953 och bara två dagar efter köper han även grannfastighetens dödsbo efter Eda Charlotta Hägg, Anders Torstenssonsgården (Häggelund) för 3500 kr. Man kan gissa att det var försäljningen av dödsboet av Häggelund som utlöste de båda affärerna. Bertil hade nu tre gamla soldattorp i sin ägo på totalt 5,2 hektar. Den 19/4 1979 sker en sammanslagning av de tre fastigheterna och får beteckningen Torstenssonsgården 4:10.

 

Bertil säljer den 1/9 1988 husen och lite mark av den sk Häggelundsfastigheten till Hans och Kerstin Kjellström från Falköping för 25.000 kr. Hans och Kjerstin har det fortfarande som sommarställe. Efter Bertils bortgång 1989 köpte Göran Skogsberg det som idag heter Alebäck.  

 

Familjen Viktorsson

 

Far

Augustsson, Viktor .

Född 1884-04-26 i Putsen, Tokatorp, Ullene

Död 1963-04-02 i Alebäck, Bolum

Gift 1909-10-10 i Bolum med …


Mor

(Brink)-Persdotter, Hilma Olivia (min farmor mor)

Född 1878-01-14 i Kappagården, Hov, Bolum

Död 1961-08-06 i Alebäck, Bolum

 

Barn:

Viktorsson, Anna Hilma Viktoria, gift Sundberg (min farmor)

Född 1910-01-31 i Lilla Lycke, Norra Lundby

Död 1994-03-07 i Nyborg, Broddetorp

 

Viktorsson, Ellen Mathilda Linnéa , gift Julin

Född 1912-03-20 i Lilla Lycke, Norra Lundby

Död 2001-01-10 i Centrumvägen 1 B, Broddetorp

 

Viktorsson, Alice Gerda Maria , gift Zetterberg

Född 1914-04-28 i Alebäck, Bolum

Död 2009-10-22 i Broddeorp

 

Viktorsson, Johan Bertil Viktor , ogift.

Född 1916-06-10 i Alebäck, Bolum

Död 1989-07-09 i Alebäck, Bolum

 

Viktorsson, Gunhild Frideborg, gift Karlsson

Född 1918-05-29 i Alebäck, Bolum

Död

 

Viktorsson, Valborg Olivia, gift Danielsson

Född 1920-03-26 i Alebäck, Bolum

 

 

Nedan ska jag efterhand berätta lite mer om varje person i familjen. Just nu finns det bra text under farmors syter Alice.

Alebäck fd soldatorp nr 23 under Sven Nilsgården.

Viktor Augustsson

Min farmors far

Levandsbeskrivning:

Hilma Augustsson (Brink)

Min farmors mor

Levandsbeskrivning:

Anna Sundberg

Min farmor

Levandsbeskrivning:

Ella Julin

Min farmors syster

Levandsbeskrivning:

Alice Zetterberg

Min farmors syster

Levandsbeskrivning:

Alice son Stig Setterberg har sammanställt en del ur den levnasbeskrivning Alice har gjort, den förklarar en hel del hur det var att leva i början av 1900-talet.

MIN LEVNAD – EN SAMMANFATTNING

 

Alice Zetterberg

 

Skall i denna bok försöka sammanfatta min levnad så gott det går.

Efter min död ska denna bok tillhöra Stig som är äldste sonen.

Alice

Urvalet har gjorts av mig, Stig Zetterberg. (Mina kommentarer är blå.) Alice var till läggningen så positiv, att obehagliga eller negativa personer och företeelser förträngts, glömts  eller utelämnats.

 

1 Jan år 2000.

Ja heter Alice är född den 28 april 1914, Alltså på mitt 86 levnadsår. Bor numera på pensionärshemmet i Broddetorp. Har sedan ja var 20 år bott i en villa i samhället. År 1937 byggde vi vårt hus där ja sedan har bott.

 

Första villan var ”Josefssons”, som tidigare tillhört Gunnars bror Einar, som tidigt dött i cancer. I detta lilla trivsamma, faluröda hus föddes jag i kökssoffan (i Bolum). Gunnar hade skomakarverkstad i det vinterbonade uthuset. Luffare fick ibland övernatta där, bl a Harry Martinsson enl. uppgift. Jämför Vägen till Klockrike!

Granntomten i söder (i Broddetorp) inköptes av mina föräldrar och bebyggdes för att bli Gunnarsbo. Granne i söder var ”Grönkvestes”,  som hörde till Hornborga. Under byggnadstiden bodde vi i Brinkstorp (”Brinkes”) på Brunnhemsbergets sluttning, medan skomakarverkstaden fortfarande var kvar hos ”Josefssons” (nya ägare: Josefsson med sina två systrar, ”Josefssons töser”).

 

Vid 20 års ålder gifte ja mej med min Gunnar vi träffades när ja var 16 år.

1984…gick Gunnar bort, men ja har två snälla pojkar med makar, 3 barnbarn 5 barnbarnsbarn (2000). Så ja är rik

Jag föddes i Broddetorp… emellan Hornborgasjön och Västgötaberget Billingen.

Mina föräldrar hette Hilma o Viktor. Mamma hade sitt gamla hem strax intill

det gick en liten stig genom ängar o hagar över bäckar, där låg mormor o morfars lilla stuga i begakanten dit kila vi ofta barfota . Strax ovanför hade berget rasat till ett stort fall… nycklafallet…sades att jätten tappat sina nycklar där.

 

Mina föräldrar hade vart dräng o piga på en gård. När de sedan gifte säj köpte de sitt lilla ställe… två kossor o en gris, samt höns. Så vi hade mjölk, mamma kärna smör.

Vi odla potatis o grönsaker… ägg något tjog i veckan, då hon gick ner till Dahléns affär o sålde , då fick hon pengar till kaffe o socker… handlarn kanske skicka med en strut karameller.

Vi var sex barn, Anna äldst. Ella efter 2 år, Alice efter 2 år, Bertil efter 2 år, Gunhild efter 2 år Valborg efter 2 år.

Vi fick alltid äta oss mätta…men fick nöja oss med lite.

 

Mamma både vävde o sydde våra kläder. Vi hade underbyxor av flanell o livstycken med strumpeband. Vintersgtrumpor sticka vi själva av ull som mamma hade spunnit o kardat. Det var långa ben , om de skulle räcka över knät de ville alltid bli för korta, det fanns inga långbyxor, så vi fick allt frysa om låren när vi pulsa i snön. Sedan färga mamma dem svarta, vi tyckte att de var vassa ibland.

Vi hade hemmagjorda kängor de skavdes ibland. Vi ärvde våra kläder, när det blev för litet fick nästa ta vid.

Vi hade en faster i Göteborg som kom varje sommar… då fick vi tyg till klänningar som mamma sydde…, om jul en liten sagobok ett nytt hårband, min bror fick en liten trähäst en jul…

 

2 Jan år 2000

Mitt hem låg bland björkar o alar med små backar o åkertegar o hagar. .. det första vi titta till våren var våra blåsippeställen, vi rev undan löven, fick fram de små knopparna.

 

…ett litet kök med en järnspis, en liten diskbänk med en vattenhink på, en hink inuti att slå diskvatten i som grisen skulle ha. I det stora rummet fanns en kakelugn, en stor tvåmanssäng att dra ut, och bäddades upp med sängkläder på dagen, där låg mamma o pappa, 1 träsoffa att dra ut, madrasser fyllda med hackad råghalm, som pappa skar på ett hackelseverk.

Där sov vi en 7-8 personer. …”Gud som haver” …o mamma stoppa om oss täcket.

…kan ja höra …symaskin surra efter vi lagt oss.

 I köket stod ett nattkärl… en barnvagn för den minste.

 

Alice berättande om ”fagermansa” (Kajsa  Fagerman), ett inackorderat fattighjon, som tillbringade livet på och i kökssoffan, läsande långa böner. ”I Jesse namn” stoppade hon ständigt in i sitt tal. En mindre angenäm doft spred sig i köket varje gång hon reste sig mödosamt.

Hilma ville inte ha fler inackorderingar efter fagermansa, men när gubbarna i fattigvården erbjöd 20 kr i månaden för ”grönkvestatösa” så togs denna flicka emot.

Till en julotta hade Hilma sytt skinnliknande krimmermössor till sina flickor, men det viskades i bänkarna: ”Tänk, va ho tjänar på grönkvestatösa”.

 

…en skänk med bästa porslinet. En stor Chifonje…översta lådan var lite papper o mammas o pappas portmonä… en dragkista, ett rundbord mitt på golvet med vaxduk på, samt en fotoskenlampa i mitten

 

. När pappa o mamma var ute i lagårn… vi sjöng, gissa gåtor, lekte ”gömme” o kröp bakom möblerna. Mörkt var det, det skulle sparas på fotogenet.

… en förestuga med hallegolv … en ytterdörr med  stort lås en nyckel som den värsta kyrknyckel.

… baka allt matbröd från mjöl som kom från vår åkerteg, det var en 40-50 runda kakor.

Sedan hängdes det upp på ett spett på vinden. Vetebröd fick vi sällan.

 

… köpte vi separater så vi kärna smör, till o med sålde lite. Vi hade en kärna att dra upp och ned med en stång. .. det var gott att slicka grädde som pöste upp.

 

Utomhus ledde en hårdtrpad gång ner till lagården, så en stig ner till en härlig bäck.

Vi dämde upp med torvor o stenar en dam där vi bada nakenbad. Så satte vi ut metspö o fånga laxöring om det plaska i hålorna, då visste vi det var napp.

 

… ett litet brygghus vid bäcken med en stor öppen spis, där fanns en stor gryta på isen.att värma vatten i vid tvätt…. lak vår o höst då vi tvätta vita kläder… Då lades aska i en säck i botten på ett stort kar, däröver kläderna med såpa på fläckar… vatten över, det fick rinna igenom karet och ut i ett hål… upprepa många gånger… värma upp luten tills den nästan var kokhet. Då fick man ta upp de rena kläderna, lägga sig på en hall med en säck under knäna med en sjöljstol i bäcken o ett klappträ tills all lut var ur.

 

… lekte vi tåg som var pappas dragkärra, små lekstugor av brädbitar med stenar som möbler. På vintern åkte vi på en släde som pappa gjort och så åkte vi ”svinga” … det var en påle, därifrån en lång stång med släden längst ut, en stod i mitten o drog runt, det gick i väldig fart. På vintern gick vi uti skymningen när vi inte hade skola, vi gick nämligen varannan dag….

 

Om smultronen mognat….gick vi ända upp på höggena på berget, plocka ibland 3-4 liter…. då  sålde vi till handlarn för en krona litern.

Ibland var vi rädda, der vi gick ensamma bland ormbunkar o ibland ormar. En gång skrek en uggla då var vi så rädda, att vi sprang hem, vi hade hört att de kunde hacka ut öga på folk.

… en stor alm var så tät, der hade vi byggt en lekstuga uppi

 …på lördag, det var långa trasmattor i vårt rum de tog vi ut o skaka, sopa golvet, skura där det var bart…vi fick lära oss att hålla rent och ordning. Gången utanför sopa vi med riskvast ända ner till lagårn varje lördag, samt rensa vårt blomland.

Så fick vi lära oss att hålla sönd. som helg. Vi arbeta inte då utan det nödvändiga. Vi gick i kyrkan på söndag, pappa eller mamma o två av oss barn.

… hade en väv uppe på vintern, handukar, mattor, o tyg, hon vävde åt ”fint” folk.

 

7 jan år 2000

…ja hör o ser så dåligt. Rolf o Barbros lilla tax ligger bredvid mej, hon som ja börjar bli gammal.

Min pappa blev redan i våra barnaår sjuklig, så mamma fick vara vårt stöd. Hans föräldrar, särskilt hans mamma, dog medan han var liten, han hade fyra syskon, hemmet fattigt o dåligt. Han fick tjänst hos bönder redan i tolvårsåldern, slita som en vuxen så han blev knäkt redan då. När han skulle läsa sin konfirmationsläxa, fick han gömma sig på höskulle… utsliten redan tidigt, led av värk, låg långa tider till sängs när vi var barn.

… fick slita onormalt hos bonden hemma (gården Hof) medan vi var små.

 

Mamma gick bort o gjorde stortvätt… långa dagar åt herrskap o bönder, bar ett tungt tvättbräde under armen många km o lön 2 kr. dagen.

Vi barn som kunde gick också till bönder, rensa rovor, ta upp potatis… långa dagar. Innan vi gick till skolan fick vi le en kossa i vall till hagen. Det hade vi nytta av i livet.

 

Vägen till skolan var lång genom hagar o dungar, sedan ut på mindre vägar, allra sist stora landsvägen…. När dar var mycke snö fick pappa gå före oss o pulsa väg.

 

Vi hade alla lätt för att läsa o skriva. Ja tyckte alla ämnen var roliga, längtade ofta efter att få fortsätta studier, men det var inte att tänka. En skulle ut o tjäna piga.

 

Vi hade mycke Kristendom i skolan. Massor av pslmversar lärde vi oss, mycke ur bibeln kan ja utantill, det sitter kvar i minnet. Ja tyckte mycke om att läsa dikter o stå framme vid katedern, kommer så väl ihåg en examen, när ja läste ”Edelveis”….

Tycker fortfarande det är roligt, har gjort det många gånger vid olika tillfällen. Är noglite poetisk.

…hade med oss en flaska mjölk o ett par  Så gick de 6 åren i skolan och två terminer i fortsättningsskolan… också konfirmationen.

Ja var barnflicka( gården Åkatorp) en sommar när ja var 13, men då längta ja bara hem.

När ja var 14 hade ja plats på Kinnekulle ett år som hjälp i hushållet, tänk så långt hemifrån. Nästa plats blev Stenstorp, där ja var i 2 år som hembiträde. Det var hos en skohandlare, vars fru hade varit Lärarinna, de var liksom lite herrskap. Der fick ja lära mej mycke i hushåll o bakning, servering och handarbete. Ja hade 25 kr i mån , plus mat o husrum. Ja hade lön o kunde köpa mina kläder själv. Ja köpte mitt livs första cykel, för egna pengar, den kosta 130 kr.

 Denna cykel finns år 2009 hos barnbarnsbarnet Inga Kajsa i Doterbo, Norra Lundby, och fungerar utmärkt.

Ja fick också kamrater att sällskapa med.

 

Därefter var ja i Domprostgården i Skara i ett år som husjungfru. Därefter var ja iDomprostgården i Skara i ett år som husjungfru, ja skulle städa, servera, det var ju ett prästhem, fick lära mej ta emot folk som skulle vigas, barndop, ta emot kläder, ta av ytterskor, passa upp, däe fanns också en kokerska. Så vi var arbetskamrater.

Ja gick ofta till min syster Anna som också hade plats i Skara.

…var det så mycket främmande av präster… som ja fick servera på stora möten.

Om jul hade dom bjudningar för gamla o fattiga menniskor, det var en upplevelse för dem.

Det var en lärorik plats för mej. Numera har prästfamiljerna inga tjänstefolk.

 

Ibland kom Gunnar min trogne fästeman o hälsa på mej, åkte tåg till Skara. Så vi fick träffa varandra lite i smyg var bäst. Stränga regler på den tiden.

 

Det sista innan ja gifte mej så sydde ja hos en sömmerska i 6 mån i Skara. Så att ja kunde hjälpa till att försörja oss när vi satte bo. Min Gunnar var ju bara den fattig skomakare.

 

Min livskildring  fortsätter nu…27 Jan år 2000

När ja träffa min Gunnar.

Vi var hos min syster Annas 25-(20-)årskalas när vi träffades första gången, ja var bara barnet, 16 år bara. Gunnar 10 år äldre, han blev genast kär i mej, det varade livet ut 

”hans lilla tös”. Han bodde hos sina föräldrar…Fadern var förlamad i hela sidan, satt i rullstol (”amerikansk gungstol”).Förut hade föräldrarna bott i en liten gård, (Per Håkansgården) som låg en bit från mitt hem… hade han dels arbetat som bondräng, och även hos en smed, för att sedan bli skomakare, som han lärt av sin far. Övertog sedan sitt hus efter brodern Ejnar, som dog ung. Han var gift med Anna Sundberg, som var gift med min syster Annas man.

Föräldrarna sålde sedan hemmet, flyttade ner till Gunnar i Broddetorp. Efter faderns död gjorde Gunnar i ordning ett rum åt ”farmor” Matilda som hon blev när våra pojkar föddes. Stig är ju född där år 1934. Vi bodde där tillsammans tills vi byggde vårt nya hem, där vi fick leva tillsammans i 62 år. Når vi sålt första huset o fadern var död, hyra modern en lägenhet.

Vad Alice skriver i senaste avsnittet ovan är oklart, sammanblandat och delvis felaktigt.

När mitt medvetande vaknade, så bodde vi i ”det första huset”, dvs. ”Josefssons” i Bolum, där jag är född, och jag minns mycket av inredningen . Under tiden som Gunnarsbo byggdes, bodde vi en tid i Brinkstorp, varifrån jag minns ännu mer. Farmor Matilda hyrde – en för mig okänd tid efter sin make Emils död – på andra våningen till ”Ängs”, en ljusgrön fastighet nära Dahléns affär. Senare flyttade Matilda till Liljedal, en större hyresfastighet, som ägdes av Otto Dahle´n, och där affären tidigare bör ha legat, eftersom det över en av entreerna stod SALUBOD kontursågat. Här torde hon ha bott ett tiotal år, innan ett rum inreddes åt henne i Gunnarsbo.

 

Gunnars mor var en kavat människa, ville gjärna bestämma över mej, det kändes inte bra. Men Gunnar tog mej i försvar, ingen fick klandra mej…´

 

När vi varit gifta i 4 månader kom…Stig…viktigt att vara  gift… Ja satt vig spisen i mitt lilla kök och skötte honom, linda in även fötterna, min mamma hade vävt tyget.

 

Ja börja sy lite åt folk. För att få mer tid åt sömnaden, så anställdes en barnflicka, som också hette Alice. Hon kom från Bjällum, och jag, Stig, var förtjust i henne.

 

Gunnar var inkallad till Kiruna i 6 mån  ( eg. 4 månader i Gällivara), i Skövdetrakten  3 mån. Det var krigstider, ja o Stig var själva… men vi brevväxla ofta. Stig börja sk,oilan det året. Han lärde sej cykla då på min cykel, en gång åkte han ikull i svänga och skrapa knäet.

År 2000 27 Aug

… glömt berätta om Annandag jul 1933. Då var det bröllop i Alebäck… sakta fall snöflingorna ner över min vita brudstass. Kyrkoherde Högberg vigde oss,min syster Anna o Karl var brudvittne. Vi hade en grammofon och spela bitar som var populära då. På kvällen kom ungdom o ropade ut oss, men … allt gick ordentligt till.

 

Gunnar arbeta med skomakeriet, ja satt o sydde tills ja var en 35 år. Då blev Vi kyrkvaktare i Broddetorp, ja skötte fondgravar, hjälptes åt att städa, begravningar bröllop. Allt skulle göras för hand o inga maskiner. Slå gräset med lie, vi var även vaktmästare vid församlingshemmet ( och vid Hornborga folkskola) och bära upp vatten en lång bit, o elda i kaminer… ved som Gunnar fick såga utanför kyrkmuren och köra in med skottkärra i kyrkan. Tänk vad många mäniskor Gunnar gömt i jorden Lönen var 500 kr om året i början. Vi kunde om det varit ledigt tatt våra mopeder o åkt en runda.

 

När Stig skull fylla 9 år en vecka före kom våran andra pojke till världen. Då fick vi åka lastbil till sjukhuset… allt gick lyckligt.

 

Vi hade ej råd att göra i ordning allt på en gång, vi hade hyrat ut det stora rummet (till målare Ekström, hemvärnschef under andra världskriget).

 

Rolf hade var i öronen när han var 1 år ”stackars liten”. Ja åkte tåget till Lidköpings lasarett, fick bära honom, sedan fick han vara där en vecka, ja vet vad han grät när ja gick.

 

Stig börja Läroverket i Skara. Gick sedan 4 år i Jönköping. Blev sen mellanstadielärare…Vid 65 (60) års ålder sålde de sitt hus i Mariestad …i Sjötorp, där de har sin segelbåt. De har varit i hela världen… vandrar mycke i naturen …

 

Rolf har inte läst utan är med praktiskt anlagd. Var i en bilverkstad o slet i många år. Men är väldigt begåvad. Sedan kom han till posten i Skövde… är driftstekniker.

I unga år träffa han sin Barbro. Hon har läst sej fram o är Skattedirektör. De har inga barn, bar a en liten tax-Vovve som de älskar. Ja älskar mina pojkar o deras duktiga fruar med barn o barnbarn. De har fina trädgårdar var och en på sitt sätt.

 

Mina föräldrar gick bort i 80-årsåldern.

 I dag är det Stigs 67-årsdag, i går var det min 87-årsdag.  Rolf fyllde den 22 april 58 år.

 

Nu har ja hunnit fram till denna dag, kl. är 4 ja har suttit utanför o druckit kaffe. Har tänkt tillbaka på mitt livs historias slut… kanske skönt att få sluta sitt jordeliv. Men lägger det i Guds händer. Ja är trygg.

Alice Zetterberg

Bertil Viktorsson

Min farmors brors

Levandsbeskrivning:

Gunhild Karlsson

Min farmors syster

Levandsbeskrivning:

Valborg Danielsson

Min farmors syster

Levandsbeskrivning:

Valborg är den enda av syskonen Viktorsson som idag (2009) är i livet och hon bor i Mörlunda i Småland.
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS